Då var det måndag. Grymt segt att ta dom första stegen ur sängen men jobbet är avklarat och jag känner mej pigg!

Har tänkt lite på en sak.

När man har något så brukar någon få upp intresset för man har det.

(hängde ni med där?) Nej jag tänkte väll det men försök ändå.

Jag är ju samma person som jag var för ett halvår sedan.

Jag är ju samma person som jag var för ett år sedan.

Eller?!

Huh?! liksom?

Om jag/vi inte passade då,lär vi ju inte passa nu?

Jag är väll ändå en person som försöker se det bra med alla men just dethär kan jag inte riktigt förstå?

Jag förklarar hur läget ser ut , tackar för mej och lägger på.

Nästa dag bara olika tid ringer det i min mobil igen.

Samma visa (dock något påbättrad) av samma karl.

Var jag otydlig?

Missuppfattade du något?

Eller tror du helt enkelt man bara kan glömma det som hände?

Jag kommer aldrig glömma det du gjorde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dont you care anymore?

En öppnande morgon. En ny fantasi. Jag känner en känsla,en känsla som sällan tar vid. Ska jag dränka den i sorger? Eller vara någon annan? Kan jag finna ny lycka? Utan oss på min sida. Känner du igen denna känslan? Jag tror sällan du undra...