enda sättet att överleva

idag blir jag 26.

Tack alla som grattat mig,jättekul :) Snart kommer mamma och pappa så jag får väl försöka rycka upp mig lite.

Tack  alla

JADED!

Googlade på Fredagsmys och denna bilden kom upp...

Han ser ju mysig ut om inte annat...

N O T!  

Nu är det nystädat i lägenheten,ljusen är tända,maten är uppäten,godiskålarna är framtagna och fredagsmyset är igång.Jag är ledig hela nästa vecka och det känns jättebra ska bara vara och ta det lite lungt,har inte haft en ledig semesterdag sedan i somras så jag kände att det är välbehövligt :)

Snart kommer Kristofer´s goa systrar så ska vi titta på en film,det blir jättekul. Känner för att mysa ner mig i soffan och krama på världens goaste kille Kristofer <3 Love you!

Om man försöker och försöker men det ändå inte lyckas ska man ge upp då?

Ni vet ungefär som om man skulle springa med en morot framför sig fast man inte får tag i den.

Jag tänker en del på att man ska försöka,jag försöker men det blir aldrig något resultat. Eller så är det kanske så att jag gör rätt men aldrig får veta? Jag vet inte , jag får nog aldrig veta heller,jag får nog helt enkelt lära mig leva med det.

Har lärt mig väldigt mycket om migsjälv det senaste,det är väldigt bra.

Jag har en person i min närhet som är lika stor grubblare som jag och en person som jag faktiskt kan prata väldigt mycket om hur man tänker med. Nu är det väl kanske så att vi inte pratar för djupa saker , men det är bara skönt att veta att han finns där och det är väldigt spännande att bolla funderingar med.

Jag tror alla människor kan behöva en positiv anda,en person som faktiskt säger "det där gjorde du bra" eller "tack för hjälpen".

Jag känner att denna personen ger mig  positiva komplimanger  när jag gör någonting bra och det känns väldigt roligt eftersom det kommer väldigt spontant,alla vill nog känna sig uppskattade på ett eller annat vis. Och för varje gång jag gjort något bra och han säger det mår jag väldigt bra innombords.

Anledningen till att jag skriver detta jättetrista inlägg är för att jag var på en väldigt lärorik föreläsning om beteendestörning och hur vi människor fungerar,därför tycker jag det är viktigt och skriva det som kommer ur mig.

I övrigt har dagen varit bra :)

Jag tycker livet rullar på i sin vanliga gång och jag mår bra,jag lovar er alla där ute att jag är helt okey och jag vet att min blogg inte varit så positiv det sista.Men bloggen är ett jättebra sätt för mig att få skriva ut när jag är glad/arg/ledsen/ och faktiskt mår jag bättre när jag skrivit lite rader här i dagboken:)

Jag har så otroligt mycket att glädjas åt här i livet,det kan bara vara lite svårt att hitta ljuset i mörkret ibland;) ibland kan man behöva en puff i rätt riktning det gäller bara att hitta någon människa som kan ge den puffen och jag känner att jag gjort det.

Men som sagt ni behöver inte vara oroliga för mig,jag har genomgått större prövningar än det här och kommit helskinnad ur det alla andra gånger så jag hoppas jag kan göra det nu med ;)

Nu kommer snart våren och jag tror stora förändringar kommer ske,om det är bra eller dåliga får framtiden utvisa men jag känner mig ganska stark även om min blogg får er att tro annat.

M.V.H Jessica

Rufus Gammelfarfar?