Jag är trött.

Dom senaste dagarna har det blivit alldeles för lite sömn och mat.

Varför kan man undra , svaret är SEMESTER!

Att vara uppe till 03.00 på nätterna går inte,att käka lite makaroner går inte,min kropp blir helt skruvad. Trött i musklerna,huvudet gör ont,ögonen svider,min hud ser mer och mer ut som Mikael Tornvings och min motivation för att göra något är noll.Men visst är det väll härligt att ha semester!

Anledningen till att det inte riktigt funkar som det ska i systemet är att jag fått lite annat att lägga tankarna på.

Det går inte äta,det går inte sova. Men jag mår bra ända.

Det är som ett lyckorus genom hela kroppen.

Träffade vaktmästar Lasse när jag kom hem idag.

Med mjölken i ena handen och ett cornflakespaket i andra hör jag någon som ropar :

-Tjenare Jessica hur är läget?

-Eh Jotack bara fint själv då?

Jag bör notera att jag inte fixat mitt hår och min kofta hängde på halva axeln direkt ifrån sängen och hem. Med andra ord såg jag bara Så sleten ut.

Lasse som är den ensamma mannen ville inget hellre än att stå och prata med mej och vad gör man inte för den sköna snubben?

Han måste ju fått sina tankar,där stod jag sliten och skabbig med ett jävla mjölkpaket i handen och antagligen luktade jag illa med.

Jag ville inget hellre än att gå in och jag försöker smidigt runda av samtalet tills...

Pall min syrras gubbe kommer och tjatar han med. Pall tittar lite konstigt på mej och frågar om det var hårt igår.

He he,nej bara lite trött.

Vi står alla tre och pratar en bra stund tills Christina kommer hon med och slänger några ord.

Tycker hon tittar lite lustigt på mej med,var det för håret eller var det för att jag såg ut att komma direkt ifrån Irakkriget?

Lasse går och hämtar en tröja till mej med företagets namn på

Ta nu en dusch och här får du en ny tröja med.

Längesedan jag skämdes så i hela mitt liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dont you care anymore?

En öppnande morgon. En ny fantasi. Jag känner en känsla,en känsla som sällan tar vid. Ska jag dränka den i sorger? Eller vara någon annan? Kan jag finna ny lycka? Utan oss på min sida. Känner du igen denna känslan? Jag tror sällan du undra...